Drömtydning tack?!?!

Oj så länge sedan det var jag skrev här nu...

Som bekant är jag uppvuxen(och bor halvt som halvt fortfarande) i lilla Brattfors. En fantastisk by på många sätt och vis, inte minst pga alla fina mäniskor som bor där. Familjen Holst är en av dessa! I alla tider har de varit något av "Brattfors husvagnsfolk" - ja alltså, de bor såklart inte i husvagn året om men de är ute väldigt mycket med den... När vi var små var de ute i princip hela sommrarna - det kändes så iallafall!
I vilket fall hade jag en väldigt konstig dröm om denna familj inatt.
Den korta versonen börjar med att jag skjutsar två av barnen i familjen till parkeringen på tågstationen i Vännes. Väl där möter vi upp föräldrarna! Vi börjar småprata och...

Jag: "Va faan har ni här på tågstationen att göra?"
De ser väldigt frågande ut och utstrålar liksom "guuud vilken dum fråga".
I svarar: "Ja, vi ska ju ut med husvagnen såklart"
Jag ögnar snabbt över parkeringen och frågar: "Men vars har ni bilen och husvagnen då?"
Och I svarar då: "Bilen och husvagnen står redan på rälsen"...
Vi pinnar in mot spåret och där stod ekipaget - på rälsen!
Jag fattade ingenting och utbrister "Men sådär kan man väl ändå inte göra"...
Med himmlande ögon nickar de i takt och K berättar att "Såhär reser alla med husvagn nu förtiden"
och C: "Men Anette, det måste du väl ändå veta... Har du verkligen inte hört talas om detta? Det är ju inne att semestra såhär! Det är det säkraste, mest klimatsmarta och billigaste sättet att resa med husvagn, bara att koppla på bilen och husvagnen efter ett tåg som ändå ska iväg... Ingen bensinkostnad, bara en påkopplingsavgift... och sen är det bara att ta av ekipaget på lämplig hållplats! Det är dessutom väldigt bekväm pga att man får en egen kupé, en HELT egen..."

Hmm, vars får man alla drömmar ifrån? Husvagnsdiskussionen i Tresjö kanske har med saken att göra :-P Kanske börjar vara dags att försöka tyda sina drömmar...

Plåster på såren...

Alltså... Ännu en sak jag funderat över. Mer än en gång.
Sverige är ju ett mångkulturellt land i flera avseenden, och det bör ju avspegla sig i såväl tillgång som till efterfrågan inom alla möjliga olika områden.

Plåster kan man ju köpa i mer än ett format. Endera är de förpackade ihoprullade som man på egen hand får klippa till i önskad storlek och om man så vill form. Eller annars är de redan färdigklippta(i olika former) så det endast återstår att dra bort plastpappersremsorna på baksidan innan man fäster det på önskad plats på kroppen. Plåsternas färger kan visserligen variera till en viss del, men enligt(iallafall) min erfarenhet så finns det tre huvudsakliga kategorier bland dem.

Nämligen
1. Hudfärgade("beiga").
2. Genomskinliga(säkert av syfte att smälta in med ens hudfärg).
3. Barnplåster(i olika färger med roliga figurer på).

Vidare till min egentliga fundering... Rätta mig om jag har fel, men finns det hudfärgade plåster för mörkhyade? Jag har iallafall aldrig sett skymten av några! Med tanke på att majoriteten av världens befolkning inte är "vita" så vore det väl konstigt om det inte finns mörkare varianter av dessa mer eller mindre väl använda ting. För tanken med "beiga" plåster är väl ändå att de ska smälta in med hudfärgen, och då bör det ju finnas hudfärgade plåster i flera olika nyanser? Eller, det kanske existerar - men inte just i Sverige? I vilket fall som helst tycker jag att det är skumt att man inte sett till några.

"Du är vad du äter"...

...är ju ett program som alla känner till vid det här laget. Programmet där det är tänkt att hälso-/kostexperten Anna Skipper ska coacha olika människor att få ordning på kost och motion! Såg just att de är inne på säsong 8 nu.

Något jag alltid reagerat över när det kommer till sådana typer av program är de där jäkla före- och efterbilderna...
Hur personen i fråga på förebilden måste stå i bara(gamla dassiga) underkläder med mungiporna nere vid fotknölarna, alltid helt osminkad och(många gånger) halvstripig morgonfrilla filmad/fotad från en grymt osmickrande vinkel...
Kontra efterbilden på samma person, där denne gladeligen dansar omkring(väldigt konstlat känns det som) fixad från topp till tå - hår, make up och helt nya kläder!
Allt som oftast har de såklart alltid varit väldigt duktiga - gjort sitt bästa och kommit in i de nya rutinerna, inget snack om saken. Men spannet mellan hur man väljer att framställa de före och efter får mig att skratta - eller jag tycker snarare att det är pinsamt att det är så uppenbart hur missvisande bilderna uteslutande är.

Att äga, eller att inte äga...

Jag och J hade en något skruvad diskussion i fredags... Eller alltså, för att vara helt ärlig så var det jag som snöade in på det hela efter allt för många gäspningar - J såg lite smårolig ut mest hela tiden och utstrålade typ `vars faan får du allt ifrån?`:)

Den ena tanken ledde till den tredje och jag kom i vilken fall att tänka på huruvida man äger sig egen kropp eller ej... För visst är det väl ändå meningen att man ska göra det? Om man då gör det så bör man ju få välja vad man ska göra med den...
Föreställ dig att du efter en olycka får besked om att du måste amputera bort din högra arm. Denna arm kanske du har en speciell kärlek till på din kropp, den kanske tillhörde den del av kroppen som du var/är speciellt nöjd med. Om inte annat så var det antagligen en värdefull kroppsdel av praktiska skäl! Nåväl... I vilket fall som helst får du inte behålla din arm utan tvingas amputera bort den. Frågan som jag inledningsvis funderade över i fredags var, vad gör sjukhusen med alla bortamputerade kroppsdelar? Själv tror jag att de bränns upp! Om du nu då äger din egen kropp, bör du då inte isåfall få ta med dig sin älskade högerarm hem om du vill? Nä, skämt och sido...
Om vi istället leker med tanken att man alltid ska få förfrågan om att få kroppsdelen kremerad och sedan ta med en urna med askan med sig hem om man så skulle önska! Det borde ju kunna finnas religiösa motiv bakom ett sådant val... Du kanske vill ha med dig hela din kropp i kistan den dagen du dör och ska begravas, och då är aska dessutom ett väldigt praktiskt alternativ! Folk till både höger och vänster har ju faktiskt askan av deras forna husdjur i urnor förvarad både på det ena och det andra stället i deras hem...
Hmm... Om vi då säger att vi är överens om att det är okej att kremera sin kroppsdel och ta med sig den hem, så återstår ännu en halvt som halvt central fråga - nämligen vem som ska betala för kalaset? Som sagt var tror jag att de i nulägen bränner upp bortamputerade kroppsdelar... Om jag nu har rätt i det så bör väl ändå inte du som "kund" och patient behöva betala för självaste kremerandet pga. att den kostnade och den proseduren liksom ändå skulle tillkomma. Utan att du endast ska behöva betala för självaste servicen. Alltså för att de samlar ihop askan och ser till att den hamnar i urnan som de sedan lämnar över till dig. Eller? På så vis behöver det ju heller inte bli en klassfråga:-)

Naturligtvis skulle jag själv tacka nej till en sådan förfrågan - bara tanken på att förvara en egen kroppsdel i en urna i bokhyllan ger mig avsmak:-) Men det finns säkert de som skulle välja att tacka ja om de får frågan...

Det liggen uppenbarligen något i det J utstrålade, för vars faan får man egentligen allt ifrån?

Zappiga vinterbilder från Brattfors...

Efter att Fröken Klantig av misstag lyckats radera det förra blogginlägget med bilder så gör hon nu ett nytt försök (och publicerar samtidigt några extra ögongodisar). Lite gott och blandat från gården och på vår kära hund Zappa:-)

Alternativa preventivmedel!

Nedan följer en artikel som jag finner underhållande! Vill nog ändå påstå att uttrycket "How low can you go" passar sig i dessa sammanhang - i mer än en bemärkelse! Eller annars får den helt enkelt tala för sig själv...

"Myter om graviditet chockar läkare
Coca cola och armbandsur är utmärkta preventivmedel.
Det tror på fullt allvar ett stort antal tonåringar i Storbritannien.
Problemet uppmärksammas nu av brittiska läkare som oroas över att antalet tonårsgraviditeter ökat brant.
Enligt en nyligen genomförd undersökning som publiceras i brittiska läkartidningen Doctor är kunskapen om preventivmedel generande låg bland brittiska tonåringar.
2 200 ungdomar svarade ingående på en rad frågor om sex, graviditet och preventivmedel. Svaren har chockat läkare och ansvariga i Storbritannien.
Många unga säger dels att de tycker att det är pinsamt att fråga om preventivmedel.

Bisarra föreställningar
Ett stort antal tror också på de mest bisarra myter angående hur man undviker graviditet.

• Man blir inte gravid om man dricker mycket alkohol.
• Man kan inte bli gravid ombord på en båt.
• Killar är bara fertila om testiklarna känns kalla.

En tonårspojke svarade "Om man sätter armbandsklockan runt penisen innan man har sex så dödar radioaktiviteten i klockan alla spermier".
Andra har förväxlat myten att coca cola tar bort rost. Flera ungdomar var nämligen säkra på att kvinnor som sköljde underlivet med cola-läsk undvek att bli gravida.
Att dricka stora mängder mjölk påstods också vara ett effektivt sätt att undvika att bli med barn.
Den märkligaste varianten är kanske uppfattningen att man inte blir gravid om man står på en telefonkatalog - eller att tjejen ska hänga upp och ner i två timmar efteråt om hon vill undvika att bli gravid.
Att ha sex med kläderna på uppfattades också som ett säkert preventivmedel.
Uppfattningen att chips-påsar var utmärkta kondomer är kanske mer smärtsam än sann. Men många unga kvinnor var övertygade om att man inte kunde bli gravid om man inte hade sex varenda dag." http://www.aftonbladet.se/nyheter/article29283.ab

Fobier...

Lite kul faktiskt! Hamnade just på en sida där de listar de 10 underligaste fobierna...

1. Papaphobia: fear of the Pope.
2. Arachibutyrophobia: fear of peanut butter sticking to the roof of the mouth.
3. Trichophobia: fear of loose hairs.
4. Nomophobia: fear of being out of mobile phone contact.
5. Ephebiphobia: fear of teenagers.
6. Scopophobia: fear of being looked at.
7. Spectrophobia: fear of mirrors.
8. Phagophobia: fear of swallowing.
9. Vomitophobia: fear of vomiting.
10. Triskaidekaphobia: fear of the number 13.

För den som vill läsa vidare om de: http://www.oddee.com/item_96516.aspx

Man lär sålänge man lever.

PMS - Pina Mannens Sinne(?)

"Under 1980-talets början dömdes ett antal kvinnor i Storbritannien till mildare straff med hänvisning till att de lidit av allvarliga personlighetsförändringar orsakade av premenstruellt syndrom, så kallat PMS.
I ett av fallen menade domstolen att besvär av detta slag utgjorde en förmildrande omständighet på så vis att de gjort kvinnan till ett, som man uttryckte det, rasande odjur och att hon därför dödat sin arbetskamrat. Påföljden blev skyddstillsyn med föreskrift om hormonbehandling.
Ett annat av exemplen utgörs av en kvinna som körde på och dödade sin älskare. Även denna kvinna dömdes till skyddstillsyn. Föreskriften i hennes fall innebar att hon skulle inta regelbundna måltider, eftersom domstolen menade att det faktum att kvinnan vid brottstillfället inte ätit på nio timmar i kombination med premenstruella besvär sänkt blodsockernivån och höjt adrenalinnivån i kroppen. Enligt experterna led hon vid tillfället av extrem PMS.

Dessa biologiska förklaringar till kvinnors brottslighet kan dock utgöra ett hinder för att se andra orsaker relaterade till sociala, politiska och ekonomiska faktorer." Av:Louise Danielsson, s.22-23
http://guoa.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/4394/1/200715.pdf

Kom att tänka på Dolly Parton´s låt PMS Blues:
http://www.youtube.com/watch?v=KOrzHMEBgi8&feature=related

PMS är definitivt ett ämne jag kommer att beröra snart igen - det kanske t.o.m är på sin plats med en "PMS-guide/-checklista" eller något i den stilen? Ska klura på den så återkommer jag i frågan:-)

Är "På spåret" på spåren:)

I fredags såg jag och J finalen av "På spåret"! Riktigt spännande & roligt program ju... Jag är allt annat än en stjärna i geografi, men någon fråga lite här och där kan man iallafall svaret på! Jag vet, pensionärsvarning! Och att man dessutom mer än gärna löser melodikrysset tillsammans med mamma och mormor gör inte saken bättre - men det hjälps inte:-)

I vilket fall... Strosade omkring på youtube och hittade ett par härliga klipp:-)

På spåret från 1988 - har ju hänt en hel del på 21 år, både med programmet & parhästarna Oldsberg/Hellberg:
http://www.youtube.com/watch?v=uYQZMz-Cxac

Haha... Inte varje dag man får se Hellberg i skrattar-tagen:
http://www.youtube.com/watch?v=R0be-jmwKyM

Coopigt i värsta laget!

En gammal klasskompis från gymnasiet kommenterade för några dagar sedan ett foto som jag lagt ut på facebook... I samma ögonblick som jag gick in och läste kommentaren och insåg att det var Eleanor som skrivit den så fick jag en flashback!
Vi umgicks en del på skolan, så vi lärde tack och lov känna varandra - om inte annat till en viss del. Men aj så jag skämdes denna gång... Jag är extremt dålig på namn och det händer inte sällan att jag endera blandar ihop namn(som jag tycker liknar varandra), glömmer bort dem helt och hållet eller annars byter ut delar av dem... Och denna situation visar på denna bristande förmåga!
Hur som helst... Jag & Eleanor gick och satt oss vid ett bord för att spela kort och blev kvar där ganska länge. När vi sedan var påväg mot våra skåp så klämde hon ur sig att jag har kallat henne Alice istället för Eleanor mest hela eftermiddagen! Jag glömde förresten att nämna att hon heter Cooper i efternamn. 1 + 1 är faktiskt 2 och inte 11! Tjena mittbena... Eleanor Cooper, Alice Cooper!
Haha, men alltså - jag tycker faktiskt att Eleanor & Alice är två namn som faktiskt påminner väldigt mycket om varandra... Eller? Vi skrattade i vilket fall gott åt det hela, och hon hade varit med om denna felsägning många gånger tidigare... Men jag måste ändå erkänna att jag skämdes!

För däremellan kommer fastan...

Haha, en rolig grej som jag hittat på Annas blogg… Googla ditt namn med “Namn är” och redovisa de 8 första resultaten. Här är mina.

Anette är Sveriges svar på Dalai lama.

Anette är inte bara moderat.

Anette är inte längre en ensam mamma!

Anette är inte med i ditt nätverk.

Anette är intresserad av människor och att bygga relationer.

Anette är även verksam som: dramapedagog, manuslärare, föredragshållare, manuskonsult.

Anette är uppväxt med dansbandsmusik hemma, men det tyckte hon var pest.

Anette är tacksam över att hon under sina fyra år som tunneltågförare har skonats från olyckor.

Heder!

Efter en god middag med M fick en dokumentär bli pricken över i:et igår kväll. Och inte vilken dokumentär som helst - utan "Bondens tid på jorden"(utan tvekan min absoluta favorit i denna genre).
Vacker, informativ, gripande & oerhört tänkvärd i flera avseenden. Bildspråket & personporträtten är SÅ talande. Den är helt enkelt en fröjd för mer än ett sinne! Och naturligtvis behöver man inte vara bonde för att inse dess storhet, jag lovar;-) Så till er som ännu inte sett denna dokumentär - ta er helt enkelt tid att se den. http://www.bondenstid.com/sve/index.html

Nu ska jag lägga mig i soffan och påminna mig själv om vad som är viktigt här i livet! Vattna gräset där man ligger, sitter, står och går... Känna känslan - utan att skapa den!

"Vem tar hand om gullvivan och gulsparven när Lasse och Lisa flyttar in på hemmet?"

Gammal, äldre, äldst!

Jag är visserligen inte världens flitigaste bloggare... Men jag erkänner det iallafall:-)

Nåväl...

Jag hade några telefonsamtal att avklara under dagen. Ett av dem fick mig att på allvar konstatera att jag saknar den där "bedöma-andra-människors-ålder-genen".
Jag ringde nämligen till växeln på Nordmalings Kommun för att be dem koppla mig till Arteriskolans syokonsulent(som skulle fixa fram och skicka ett gammalt intyg till mig). När syon i fråga sedan tids nog svarade och presenterade sig (som Tomas) uppenbarade sig ett faktum. Nämligen att samma gamla syo som jobbade på skolan när jag gick där fortfarande jobbar kvar där. Jag blev väldigt förvånad måste jag säga!
Det börjar ju vara ganska många år sedan man hade med honom att göra... Om jag inte missminner mig så var det i nionde klass! Redan på den tiden kändes det som att han var riktigt gammal och grå! Min bild av honom är att han "redan på den tiden" ska ha varit i pensionsåldern. Han hade VÄLDIGT gråvitt hår redan då... Och hela honom utstrålade liksom "pensionär"... Hur som haver så var han väldigt glad, hjälpsam och trevlig i telefonen idag - intyget skulle han fixa på en gång och sedan posta det redan imorgon.
Men kan jag verkligen ha tagit så fel på hans ålder? Ska det där gråvita håret ha varit så missvisande(för det finns ju faktiskt de som blir gråhåriga i unga år)? Falsk marknadsföring?:-)

I samma ögonblick som jag pratat klart med honom och lagt på luren så insåg jag att det inte alls är länge kvar tills återträffen med min klass från högstadiet... Bara två år... Kanske börjar vara dags för lite åldersnoja!