Gammal, äldre, äldst!

Jag är visserligen inte världens flitigaste bloggare... Men jag erkänner det iallafall:-)

Nåväl...

Jag hade några telefonsamtal att avklara under dagen. Ett av dem fick mig att på allvar konstatera att jag saknar den där "bedöma-andra-människors-ålder-genen".
Jag ringde nämligen till växeln på Nordmalings Kommun för att be dem koppla mig till Arteriskolans syokonsulent(som skulle fixa fram och skicka ett gammalt intyg till mig). När syon i fråga sedan tids nog svarade och presenterade sig (som Tomas) uppenbarade sig ett faktum. Nämligen att samma gamla syo som jobbade på skolan när jag gick där fortfarande jobbar kvar där. Jag blev väldigt förvånad måste jag säga!
Det börjar ju vara ganska många år sedan man hade med honom att göra... Om jag inte missminner mig så var det i nionde klass! Redan på den tiden kändes det som att han var riktigt gammal och grå! Min bild av honom är att han "redan på den tiden" ska ha varit i pensionsåldern. Han hade VÄLDIGT gråvitt hår redan då... Och hela honom utstrålade liksom "pensionär"... Hur som haver så var han väldigt glad, hjälpsam och trevlig i telefonen idag - intyget skulle han fixa på en gång och sedan posta det redan imorgon.
Men kan jag verkligen ha tagit så fel på hans ålder? Ska det där gråvita håret ha varit så missvisande(för det finns ju faktiskt de som blir gråhåriga i unga år)? Falsk marknadsföring?:-)

I samma ögonblick som jag pratat klart med honom och lagt på luren så insåg jag att det inte alls är länge kvar tills återträffen med min klass från högstadiet... Bara två år... Kanske börjar vara dags för lite åldersnoja!