PMS - Pina Mannens Sinne(?)

"Under 1980-talets början dömdes ett antal kvinnor i Storbritannien till mildare straff med hänvisning till att de lidit av allvarliga personlighetsförändringar orsakade av premenstruellt syndrom, så kallat PMS.
I ett av fallen menade domstolen att besvär av detta slag utgjorde en förmildrande omständighet på så vis att de gjort kvinnan till ett, som man uttryckte det, rasande odjur och att hon därför dödat sin arbetskamrat. Påföljden blev skyddstillsyn med föreskrift om hormonbehandling.
Ett annat av exemplen utgörs av en kvinna som körde på och dödade sin älskare. Även denna kvinna dömdes till skyddstillsyn. Föreskriften i hennes fall innebar att hon skulle inta regelbundna måltider, eftersom domstolen menade att det faktum att kvinnan vid brottstillfället inte ätit på nio timmar i kombination med premenstruella besvär sänkt blodsockernivån och höjt adrenalinnivån i kroppen. Enligt experterna led hon vid tillfället av extrem PMS.

Dessa biologiska förklaringar till kvinnors brottslighet kan dock utgöra ett hinder för att se andra orsaker relaterade till sociala, politiska och ekonomiska faktorer." Av:Louise Danielsson, s.22-23
http://guoa.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/4394/1/200715.pdf

Kom att tänka på Dolly Parton´s låt PMS Blues:
http://www.youtube.com/watch?v=KOrzHMEBgi8&feature=related

PMS är definitivt ett ämne jag kommer att beröra snart igen - det kanske t.o.m är på sin plats med en "PMS-guide/-checklista" eller något i den stilen? Ska klura på den så återkommer jag i frågan:-)

Är "På spåret" på spåren:)

I fredags såg jag och J finalen av "På spåret"! Riktigt spännande & roligt program ju... Jag är allt annat än en stjärna i geografi, men någon fråga lite här och där kan man iallafall svaret på! Jag vet, pensionärsvarning! Och att man dessutom mer än gärna löser melodikrysset tillsammans med mamma och mormor gör inte saken bättre - men det hjälps inte:-)

I vilket fall... Strosade omkring på youtube och hittade ett par härliga klipp:-)

På spåret från 1988 - har ju hänt en hel del på 21 år, både med programmet & parhästarna Oldsberg/Hellberg:
http://www.youtube.com/watch?v=uYQZMz-Cxac

Haha... Inte varje dag man får se Hellberg i skrattar-tagen:
http://www.youtube.com/watch?v=R0be-jmwKyM

Coopigt i värsta laget!

En gammal klasskompis från gymnasiet kommenterade för några dagar sedan ett foto som jag lagt ut på facebook... I samma ögonblick som jag gick in och läste kommentaren och insåg att det var Eleanor som skrivit den så fick jag en flashback!
Vi umgicks en del på skolan, så vi lärde tack och lov känna varandra - om inte annat till en viss del. Men aj så jag skämdes denna gång... Jag är extremt dålig på namn och det händer inte sällan att jag endera blandar ihop namn(som jag tycker liknar varandra), glömmer bort dem helt och hållet eller annars byter ut delar av dem... Och denna situation visar på denna bristande förmåga!
Hur som helst... Jag & Eleanor gick och satt oss vid ett bord för att spela kort och blev kvar där ganska länge. När vi sedan var påväg mot våra skåp så klämde hon ur sig att jag har kallat henne Alice istället för Eleanor mest hela eftermiddagen! Jag glömde förresten att nämna att hon heter Cooper i efternamn. 1 + 1 är faktiskt 2 och inte 11! Tjena mittbena... Eleanor Cooper, Alice Cooper!
Haha, men alltså - jag tycker faktiskt att Eleanor & Alice är två namn som faktiskt påminner väldigt mycket om varandra... Eller? Vi skrattade i vilket fall gott åt det hela, och hon hade varit med om denna felsägning många gånger tidigare... Men jag måste ändå erkänna att jag skämdes!

För däremellan kommer fastan...

Haha, en rolig grej som jag hittat på Annas blogg… Googla ditt namn med “Namn är” och redovisa de 8 första resultaten. Här är mina.

Anette är Sveriges svar på Dalai lama.

Anette är inte bara moderat.

Anette är inte längre en ensam mamma!

Anette är inte med i ditt nätverk.

Anette är intresserad av människor och att bygga relationer.

Anette är även verksam som: dramapedagog, manuslärare, föredragshållare, manuskonsult.

Anette är uppväxt med dansbandsmusik hemma, men det tyckte hon var pest.

Anette är tacksam över att hon under sina fyra år som tunneltågförare har skonats från olyckor.

Heder!

Efter en god middag med M fick en dokumentär bli pricken över i:et igår kväll. Och inte vilken dokumentär som helst - utan "Bondens tid på jorden"(utan tvekan min absoluta favorit i denna genre).
Vacker, informativ, gripande & oerhört tänkvärd i flera avseenden. Bildspråket & personporträtten är SÅ talande. Den är helt enkelt en fröjd för mer än ett sinne! Och naturligtvis behöver man inte vara bonde för att inse dess storhet, jag lovar;-) Så till er som ännu inte sett denna dokumentär - ta er helt enkelt tid att se den. http://www.bondenstid.com/sve/index.html

Nu ska jag lägga mig i soffan och påminna mig själv om vad som är viktigt här i livet! Vattna gräset där man ligger, sitter, står och går... Känna känslan - utan att skapa den!

"Vem tar hand om gullvivan och gulsparven när Lasse och Lisa flyttar in på hemmet?"

Gammal, äldre, äldst!

Jag är visserligen inte världens flitigaste bloggare... Men jag erkänner det iallafall:-)

Nåväl...

Jag hade några telefonsamtal att avklara under dagen. Ett av dem fick mig att på allvar konstatera att jag saknar den där "bedöma-andra-människors-ålder-genen".
Jag ringde nämligen till växeln på Nordmalings Kommun för att be dem koppla mig till Arteriskolans syokonsulent(som skulle fixa fram och skicka ett gammalt intyg till mig). När syon i fråga sedan tids nog svarade och presenterade sig (som Tomas) uppenbarade sig ett faktum. Nämligen att samma gamla syo som jobbade på skolan när jag gick där fortfarande jobbar kvar där. Jag blev väldigt förvånad måste jag säga!
Det börjar ju vara ganska många år sedan man hade med honom att göra... Om jag inte missminner mig så var det i nionde klass! Redan på den tiden kändes det som att han var riktigt gammal och grå! Min bild av honom är att han "redan på den tiden" ska ha varit i pensionsåldern. Han hade VÄLDIGT gråvitt hår redan då... Och hela honom utstrålade liksom "pensionär"... Hur som haver så var han väldigt glad, hjälpsam och trevlig i telefonen idag - intyget skulle han fixa på en gång och sedan posta det redan imorgon.
Men kan jag verkligen ha tagit så fel på hans ålder? Ska det där gråvita håret ha varit så missvisande(för det finns ju faktiskt de som blir gråhåriga i unga år)? Falsk marknadsföring?:-)

I samma ögonblick som jag pratat klart med honom och lagt på luren så insåg jag att det inte alls är länge kvar tills återträffen med min klass från högstadiet... Bara två år... Kanske börjar vara dags för lite åldersnoja!